Varde ljus

Hemma är ljusceremonierna fastlagda i ett inarbetat mönster. I morse slog det mig hur synkade vi är. Väckarklockan med ljus väcker oss ljudlöst och med solljus. Vi sträcker oss i sängen vid exakt samma ljusstryka, kikar på varandra - viskar god morgon, och J går upp först. När jag hör kaffet puttra i bryggaren reser jag mig långsamt. Då brinner redan första ljuset i köksfönstret. Jag hämtar tidningen och tänder ljus nummer två, på trappan utanför huset. Ljus tre och fyra brinner på köksbordet samtidigt som frukosten dukas fram.

Nästa steg i morgonproceduren älskar jag. När jag smyger runt till barnen och tänder deras smålampor. Jag vill att de ska vakna till lagomljus och lagomljud. I sin egen takt. I sin egen takt tassar de också upp, en efter en, efter en som egna ljus i mitt liv. Nu vaknar huset steg för steg. Ljus och ljud stiger, tills en symfoni seglar ut från hemmet vidare till en ny dag. Men jag älskar det. Älskar morgonstunden. Jag är så tacksam för den - för dem.

Och så plötsligt vänder det.

bilden: http://yogamattor.com/yoga/

Helt plötsligt känner jag det. Jag vet inte om det är alla adventsljus, lyckoruset av att november är över eller helt enkelt bara kroppen som vilat klart. Jag känner lust igen. Kurragömman är över. I morgon rullar jag ut mattan hos Irene. Jag längtar igen!!

Peter Le Marc sjunger: Det finns inget bättre - än när det vänder. Det är en sanning stor som livet.

Vem tänder stjärnorna?

Bilden kommer härifrån: http://hovberg.blogspot.com

Jag är förälskad idag. Nyförälskad i min J. Kommer ni ihåg? När det pirrade i magen och man känner sig överlycklig utan konkret anledning? Så känner jag mig. Det susar lite i öronen, jag har fjärilar i själen och jag känner mig skönt frånvarande. Jag älskar honom så. Jag är så galet förälskad i honom. Tänk att jag fick nåden att möta en person som honom – tänk att jag får hålla hans hand genom livet. Och tänk – att han älskar mig. Hur stor är den chansen? Att för det första hitta någon att älska, och att just den personen i sin tur, älskar tillbaka! Prata om tur. Ödet. Eller en lyckad kombo av de båda. Vem som tänder stjärnorna? Han. Han tänder stjärnorna på min himmel.

Yogan viskar till mig idag: jag är runt hörnet, vi ses snart.

Dunkgömma

Dunk för mig, ett, två, tre.
Yogan kan kanske gömma sig, men jag tänker klara mig till dunk.

Tack alla ni som skickat värmeljus i mörkret och gett mig en kompass i dimman. Jag kommer att hitta tillbaka. I morse kom jag i alla fall ner på mattan, smekte den lite med min hand och försökte bli vän igen. Det kändes lite bättre och i morgon kommer det att vara lite bättre än idag. Jag är på väg, jag kommer dit. Jag bara måste låta saker och ting ta sin tid. Mitt allra svåraste. Klart att yogan utstätter mig för det. Eller hur?

Hallå?

Yogan i mig leker kurragömma. Jag letar och letar. Stunderna på mattan är sega, trista och nästan provocerande.

Åh låt mig härda ut, jag vill hitta dit igen.

Nyförlöst

Det är inte så ofta jag känner mig riktigt trött. Men idag är jag helt slut som person. Varje fiber i min kropp längtar hem. Till en varm filt, tänd rökelse, en bok och en ask chokladpraliner. Jag har haft en fantastisk vecka. Äntligen var det tid för min organisations största evenemang. Jag kan inte låta bli att länka till kommentarerna från en av våra gäster. När man arbetar varje dag under massor av månader med något som går av stapeln under två dygn, känns det i kroppen efteråt. Lite som att föda barn. Nöjd, lycklig och helt slut.

I morgon tänker jag vara ledig. Herre Gud – jag är ju helt nyförlöst.

Arg, argare, argast

Ilska är intressant. Vem är du när du är arg? Vem är du när det kommer till konflikter? Är du rätt fram, rak som en fura eller är du en samlare? En samlare som sparar och sparar, tills du exploderar? Ber du om ursäkt? Eller väntar du på att någon ska säga förlåt till dig? Fryser du ut? Eller går du rakt på?

Konflikthantering säger ganska mycket en person. Jag har alltid trott att jag inte är konflikträdd – alltid skojat med min mamma om hur hon aldrig tillät sig att bli arg. Men frågan är.. Vem är jag i en konflikt? Om någon fryser ut mig, vad gör jag då? Tar jag fighten? Ställer jag på? Ifrågasätter jag? Kräver jag förklaringar? Nej, inte i dag. I dag när surheten ligger som ett filter över mitt kontorslandskap bidar jag min tid. I dag väntar jag, ser vad som händer. Jag är diplomaten. Den som vill att alla ska vara sams, som vill att alla ska säga det de känner – men i lagom trevlig ton. Lagom trevlig ton – precis sånt som jag häcklade min mamma för.

Jag är rädd för ett utbrott, och rädd för att replikera med ett utbrott. Inte rädd för vad som ska sägas utan hur det ska sägas. Jag vill sätta mig över allt det här. Jag vill inte gå in i samma ilska som råder runt omkring mig.

Jag vill vara:

Too large for worry, too noble for anger, too strong for fear, and too happy to permit the precence of trouble.

Vi får se hur det går. Eftermiddagen är lång.