Ingenting.

Köpfriheten är underbar. Jag har inte köpt någonting. Ingenting.

Ja – jag har fönstershoppat, kikat, funderat, blädrat i kataloger och på Internet – men jag har inte öppnat min plånbok en enda gång. OM ni visste (några av er gör ju det!!) hur fri jag känner mig! Jag behöver inte shoppa. Jag är lycklig utan den där sjalen. Utan de där örhängena, utan reaskor, utan finkaffe på finfiket på lördagspromenaden. Och rik. Det är helt makalöst hur snabbt många bäckar små, blir en ocean.

So you think you can dance?

Sagt och gjort. Jag dansade igår. I en timma utan uppehåll med musiken dånande. Jag hade glömt hur roligt det är. SÅ himla, himla roligt. Jag log mig igenom hela danspasset. ÅH vad jag har saknat skrattet i min träning. Tjoandet, hoppandet, snurrandet, leendena, krockarna och spontaniteten i träningen. DET är vad jag behöver just nu. Glädje och hopp. Flås! Skratt!

Kvinnan som ledde träningen var som ett sprudlande fyrverkeri. Hon fick alla med sig, tjocka och smala, gamla och unga – och ännu yngre. Hon dansade så golvet gungade. Hon var en sann guru i sitt gebit. Jag är fast. Det här är perfekt för mig. Här och nu.

Och i natt. I natt somnade jag som ett barn. Lugn, trygg och utan oro, med dansen pirrande i kroppen.

let´s dance!

Känt mig lite låg några dagar. Eller, framförallt kvällstid. Precis innan jag ska somna kommer det över mig. Rastlösheten, min klassiska obalans. Vet inte varför egentligen, förmodligen är det månen, mensen och utebliven träning som påverkar mig. Jag läntar efter att dansa. Dansa till öronbedövande musik tills svetten lackar och man inte kan låta bli att le. Så – jag bestämt mig – I kväll ska jag skaka rumpa och släppa rytmen lös!

Och jag fick en award!

Och jag fick en award av Ulrika - världens mesta vasaloppskämpe - Tackar, tackar! Den som fått awarden ska:

• Kopiera awarden på sin blogg
• Länka till personen som gett dig awarden
• Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
• Välja ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till
• Länka till deras bloggar & kommentera hos dem att de har en Award att hämta!

Hmm - 7 intressanta fakta om mig..Nåja - om det är intressant eller inte får du avgöra. Här är stort och smått, smått och gott om mig:

1. Jag är tjejen som inte skulle ha några barn, växte upp till kvinnan som fick tre. Tack gode gud för det! Livet med flocken är ett äventyr.
2. När jag skilde mig försvann min flygrädsla, samt tusen andra sanningar om mig själv. När jag gifte om mig, och vågade älska igen - var jag sann mot mig själv för första gången.
3. Jag bor i mitt drömhus - som jag tänkte mig in i. Varje dag när jag tog barnen till skolan, gick vi förbi här och jag sa högt: Åh, vad det kommer att bli bra när vi bor här! Vi kommer att stormtrivas! Och det gör vi.
4. Jag är lite av en dubbelnatur. Jag är på. Eller av. Jobbar på att vara här och nu - h e l a tiden.
5. Jag är rädd för djur, våld, folksamlingar där majoriteten är onyktra samt dras med en ständig ångest av att någon ska komma på att jag egentligen inte kan någonting.
6. Jag brevväxlade med Olof Palme när jag var barn. Gav honom tips på hur man uppnår världsfred, recept på sockerkaka och annat viktigt. Han svarade alltid.
7. Yogan är en kamp för mig. Jag älskar den och provoceras av den. Ashtanga är min yoga, och det tog massor av år att komma fram till. OJ! Redan 7.
8. Får man fortsätta? Klart man får! -
9. Jag har trott hela mitt liv att jag är en tjockis. Men det är jag inte. Jag är en smal person i oblans. Det stod klart som ett ljusfenomen när jag läste: Evas frestelser - livets goda : Vegetarisk mat med en portion ayurveda för kropp och själ , nu jobbar jag för att återfå balans.
10. Just nu har jag buy nothing month. Ett expriment för själen.
11. Jag har gett mig själv ett par utmaningar för 2010. Dels handlar det om nyårsdopp 2011, dels om att låta fötterna bära mig. Mer om det en annan gång.
12. Jag står vid ett vägskäl i karriären. Och jag tänker välja vägen som är minst utforskad. Nu - precis nu - bestämde jag mig för det!

Mina stora favvobloggare har redan fått awarden. Men jag ska nog hitta någon att skicka till. Ge mig lite tid bara.

A L L T

Jag hade en riktig prövodag igår. Allt - ALLT höll på att ställas upp och ner, och plötsligt verkade mitt köpstopp som en barnslig petitess. Vad betyder prylar i förhållande till det stora hela? Och samtidigt: Varför inte köpa det man vill ha? Allt kan ju vara över om en stund. Allt är itu delat - som alltid.

I dag börjar saker och ting sakta men säkert återfå sin balans. Tack, tack, tack.

Köpstoppsprövningar idag: Var just en snabb sväng på byn. Bankärende. Kostar inget. Men vägen dit!

• 
  Kanske nåt gott fika till i kväll? Nej.
• 
  Kanske en present till lilla N, som får sitt vaccin i dag? Nej.
• 
  Åh, en ny Femina! Nej.
• 
  Tulpanerna på torget ropade till mig: Vi är vår! Nej.
  

Det här är bra för mig. Jag är medveten och funderar över vad jag behöver – och inte behöver. Och dessutom. Jag kommer att bli rik på kuppen.

trettiodagarsexprimentet

Jag har under en tid funderat på en sak. Köpfrihet. Jag har nämligen en förmåga att shoppa bort tristess då och då. Jag blir riktigt glad när jag hittar en fin sak, eller en perfekt tunika. En rosa schal eller en lyxig ost. Tycker att lördagspromenaden blir lite festligare med en eller ett par påsar med mig hem. Jag har hållt ögonen på en blogg om en kvinna som haft ett köpfritt år. Nu tänker jag följa hennes exempel. Jag tror ju på hållbarhet och rättvisa, på lycka utan prylar och på glädje i mig själv. Så nu tar jag time out på shoppingfronten. Men jag fegar ut lite. Jag testar med en köpfri månad. INGENTING som jag inte behöver (för min och min familjs överlevnad) ska inhandlas. Ingenting. Inga tidningar, ingen mörk choklad. Inga strumpor på rean, inga leksaker, kläder eller tulpaner. Jag kapar hel enkelt ”lyxen”. Ser det hela som ett expriment - vem vet vad som kan hända? Jag ska så långt som möjligt leva rättvist, närodlat och utan extra belastningar på ekonomi eller miljö under 30 dagar. Det kan väl inte bli så svart?

Håll tummarna.
Och följ min resa.

Påminnelse

På min post it till universum bad jag ju som bekant att bli påmind varje gång jag tappade fokus, varje gång jag tvivlade på min egen förmåga att själv forma mitt liv. Det funkar (det med!)! Jag är så tacksam (förlåt om jag tjatar). Men - varje gång jag seglar bort i oro eller fastnar i ”hur ska det gå till” – händer något. Telefonen ringer. Jag halkar till. En fågel kvittrar mitt i natten. En rad i en bok påminner mig. En artikel i en tidning talar till mig. Hela tiden, ständigt, ständigt, påminns jag om universums närvaro och min önskning om att vara här och nu.

I dag har en fantastisk person och kollega, lagt en bok i min hand:
”Be så ska du få” av Esther och Jerry Hicks (Abrahams läror). Såklart var det ingen slump att hon gjorde det. Det var ett svar – på min önskan om att 2010 ska bli året när jag slutar fundera på hur, och fokuserar på att. Nu vill jag bara hem och läsa!

Tack, tack, tack.